Det är egentligen först den senaste månaden som jag har bestämt mig för att även en ensamstående mamma kan klara av att ha ett eget hus. Och när jag väl kom fram till det tillät jag mig själv att börja drömma lite mer på allvar och jag kände tydligt att jag behövde någonstans att skriva av mig alla idéer. Därav denna blogg.
Jag är alltså en ensamstående mamma (på heltid) men vill ändå äga mitt boende.
Jag och dottern bor i radhuslägenhet i Varberg och det har vi tröttnat på rejält. Det var egentligen två droppar som fick bägaren att rinna över.
Dels var det för att jag ska sköta min trädgård och plantera och pyssla om för att en dag komma hem från jobbet och se att hyresvärden har sågat ner träd och buskar och trampat ner mina blommor för att kunna tvätta en garagevägg som stod en meter ifrån dem och dels för att hyresvärden tycker att en hyreshöjning på nästan 5,9 % är rimligt trots att inget har gjorts i lägenheten sedan jag flyttade in för tre år sedan.
Så nu letar vi hus. Vi var på en visning i förra veckan, ett radhus nära mitt jobb. Hade varit perfekt om inte badrums-lösningen hade varit helt idiotisk, det var dags för fönsterbyte för länge sedan, inga sovrum hade dörr utan hade stora rundade valv och det bara fanns halv kyl och frys.
Förutom de ”detaljerna” var det helt underbart perfekt. Urgullig trädgård och alldeles lagom stort för ett barn och en vuxen. Så kommer det fler radhus på samma område ska jag definitivt dit och titta också.
Såg ikväll att buden redan hade stigit till 2.2 miljoner för radhuset så där hade vi väl ändå ingen chans. Mer om detta i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar