Igår var vi i Folkared och vände och idag trängdes vi med halva Varberg i Tofta.
Folkared kändes inte rätt alls utan vi åkte efter att snabbt ha gått igenom alla rum.
I Tofta var det kö in för att få titta på det lilla gulliga huset. Jag trodde inte det gick att få plats med så många människor på en tomt men det gick tydligen.
Där hade jag helt klart gärna bott där men med tanke på antalet besökare vid visningen kommer jag inte att ha en chans att kunna köpa det för priset kommer troligen att rusa bortom räckhåll på en gång.
Miriam fick nästan bäras ut till bilen när vi skulle till Tofta för hon bestämde sig för att hon var trött på att gå på visningar. Kanske borde jag strunta i att gå på fler visningar jag också. Det känns ändå som om jag inte borde vara där för att jag aldrig kommer att kunna lägga lika höga bud som alla de där perfekt paren som åker på visningar i sin kombi och med sina feta lånelöften hos banken. De som utan vidare kan få låna 3 miljoner är lite svåra att slåss mot.
Varför ens försöka, liksom? Det finns väl en anledning till att ensamma mammor bor i hyresrätter. Är du ensam med barn är du så värdelös att du aldrig får låna mer än hälften vad ett hus kostar.
Ja, jag känner mig nere idag och ja, det kommer att kännas bättre snart men faktum kvarstår att bostadsmarknaden suger.
Tillägg: Jag kan inte glömma hur hemma jag kände mig i Paradis heller. Men jag har inte fått något svar från banken om de vill låna mig en enda spänn för ett så "dåligt" hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar