Svårmätta avstånd

Jag sitter och klurar på var jag tänka mig att bo och har kommit fram till att 20 min resväg mellan huset och jobbet är rätt ok. Man kommer långt på 20 min här jämfört med i en storstad.
Men det är väldigt svårt att mäta detta, har jag upptäckt. Rent teoretiskt borde det bara vara att rita en ring på en karta och ha jobbet i mitten och allt innanför är max 20 min resväg men så enkelt ska det ju inte vara. Det är väldigt olika hur många kilometer man hinner köra på E6:an och på en krokig och smal grusväg. Och ska man rita ut det blir det nog en väldigt taggig "cirkel". Eller halvcirkel då för jag har ingen båt.

Tillägg: Får jag välja blir det ett ännu mindre område egentligen eftersom min bästis och dotterns bästis bor i Åskloster respektive Derome. Det hade varit guld att bo någonstans däremellan!

Jag känner för få äldre

De här månaderna med husjakt och visningar hit och dit har fört något väldigt bra med sig.
Jag har kunnat ringa in vilken typ av hus jag vill ha och även var det ska ligga.
Jag vill ha ett lagom stort tegelhus byggt på 50- eller 60-talet med originalkök och helst även en öppen spis eller kamin. Det ska ligga på landet och ha någorlunda fin utsikt.
Det borde faktiskt inte vara så gräsligt svårt för det finns rätt gott om den typen av hus, särskilt utanför stan. Ofta bor där en ensam pensionär som inte har renoverat sönder något utan har varit nöjda med det som det är.
Men säljs huset av en mäklare som lägger ut huset på hemnet och booli blir det för mycket konkurrens för mitt lilla lånelöfte. Det är synd att jag knappt känner några pensionärer i den här kommunen.
Slutsats: Jag behöver lära känna fler gamla ensamma åldringar!
Men man behöver nog en del omvårdnadsutbildning för att kunna sommarjobba hos hemtjänsten och dessutom blir jag nog tokig om jag inte får vara ledig på hela året.
Bilden hittade jag på www.husohem.se

Vänta tre månader till?!

Härliga tider. Inte.
Enligt någon närvarande vid bouppteckningen igår kommer det troligen att ta minst tre månader till innan några papper kan skrivas för huset i Västra Derome. Så om någon får nys om något annat litet tegelhus som ska säljas kan ni väl meddela mig?

En kvart jag aldrig får tillbaka

I brist på vettigare saker att göra åkte vi och tittade på ett hus idag. Hallandslänga nära havet, gulligt utifrån och inte alltför dyrt. Låter ju helt ok, eller hur?
Men fy för den sure! De minuterna får vi aldrig tillbaka. Sämsta huset någonsin och inte värt en tredjedel av utropspriset enligt mig.
Tänker inte åka på fler visningar om det inte är åtminstone tegel på utsidan. Och helst vill jag aldrig mer gå på en visning som något annat än stöd för jag vill bo i huset i Västra Derome.

And so it begins...

Nu kan vi börja lägga bud på Västra Derome så jag har lagt mitt förstabud.
Jag är så fånigt nervös att jag blir svettig om händerna men det är bara för att jag hoppas.
Visningen i Torpa ställdes in eftersom huset redan är sålt och huset i Dagsås ligger lite för långt härifrån så den visningen skippar jag troligen.
 Det finns ett par andra hus att eventuellt åka och titta på men inget verkar lika charmigt som det i Västra Derome så jag väntar.

Utflykt till Dagsås

Jag packade in familjen och matsäck i bilen och körde till Dagsås idag. Vi tittade på den lilla backstugan, åt mackor och konstaterade att det var lite väl långt mellan Dagsås och Varberg om man skulle köra varje dag. Så jag vet inte om vi bryr oss om att åka på visningen där nästa helg.

Girighet är roten till allt ont

I veckan som gick fick jag två försändelser från Hyresgästföreningen. Den ena var tidningen Hem & Hyra som denna gång bland anat skrev om hyreshöjningar. Det står att hyreshöjningarna har varit ganska små och att förhandlingarna har gått lugnt till. I Halland har de kommunala bostadsbolagen höjt med i medel 1 % och det är ju väldigt måttligt. Högst höjning i landet -av de som är klara - fick man i Arjeplog med 3,25 %.
Den andra var ett brev som meddelade att hyresförhandlingarna med kommunala Varbergs bostad, som jag tyvärr hyr av, hade strandat. VBAB kräver fortfarande att få höja allas hyror med 5,9 % och gick tydligen inte att resonera med. Typiskt min tur att bo hos den girigaste hyresvärden i landet! Jag måste verkligen komma härifrån.

Varför jag borde få köpa huset

Huset i Västra Derome ska (äntligen) värderas imorgon men tyvärr är i alla fall en familj till väldigt intresserad.

Jag är skitnervös och vet inte om jag ska ge upp mitt drömhus direkt eller om jag fortfarande vågar hoppas.

Sätter mig därför och tänker ihop en lista på fördelar med att sälja till just mig.

1. Jag tycker om huset och tycker att jag förstår det. Jag vill renovera det försiktigt; behålla köket, sätta upp retrotapeter, bara snygga till och inte riva ut och förstöra känslan i huset.

2. Man borde även sälja till mig eftersom jag som ensam mamma inte har chans på särskilt många hus.

3. Om inte för min skull så för att Miriam ska få växa upp på en trevligare plats än Håsten. Vi är inga "sta'bor".

4. Bra för trakten med en IT-tekniker som jobbar med stadsnätet. Jag har ju kontakter och kan troligen påverka så att grannarna får fiber lite snabbare än de hade fått annars.

5. För att jag vill bo där alltid. Jag vill återställa huset lika tjusigt som det var på 60-talet och ta hand om det så länge jag lever. Utsikten kommer jag aldrig att tröttna på. Andra kanske bara vill köpa, fulrenovera allt i kromat och vitt och sen sälja det igen för att tjäna pengar och det vore inte rätt mot "mitt" hus.

Jag förstår att mina sentimentala skäl troligen är mycket lite värda när man börjar räkna pengar. Men hoppet är ju som bekant det sista som dör. 

Granne med Skrape-Fina

Nu har det faktiskt ändå kommit ut ett hus till salu som jag nog är ganska intresserad av trots att det varken har 50-talskök eller fasadtegel. Det är en liten röd hallandslänga från början av 1900-talet.
Huset ligger i Dagsås och är granne med Skrape-Finas backstuga. Bara att ha världens sötaste lilla backstuga på gångavstånd ger huset en del pluspoäng men det är dessutom fint i ordning (om än lite för nytt och vitt inuti för min smak). Jag vet fortfarande inte hur det blir med Västra Derome men jag kan ju ändå åka och titta på huset i Dagsås nästa helg.

Fler och fler hus (till ingen nytta)

Bara för att jag väntar på besked om Västra Derome så har det börjat komma ut fler och fler hus som kunde passat mig.
Sökkriterier: Villa i Varbergs kommun, 3-4 rum, 70-130 kvm och max 1.8 milj.
Det har sällan gett några träffar alls men nu får jag i alla fall fem träffar. Visst, det är väl bara en av dem som alls kan vara intressant men det är ändå en ökning mot antalet hus som var till salu i höstas.

Jag kanske går på visningen av det halvintressanta huset, som ligger i Torpa bara tre km från huset i Västra Derome, men jag har inte bestämt mig än. Jag vill ju veta hur det blir med drömhuset först och främst!

Det har sagts förr men jag säger det igen - intet är som väntans tider.

Min tapet

Det här är den tapet jag vill ha i mitt rum i mitt hus. I alla fall just nu är den storfavorit.
Problemet är ju bara att jag inte har något rum i ett eget hus. Jag får bara hoppas att den fortfarande går att få tag i när jag får lov att börja planera renoveringen av mitt rum på allvar.
Miriam vill få hjälp av Fixa rummet för att få sitt blivande rum som hon vill ha det. Det snurrar renovering även i hennes huvud.