Det är 33 dagar kvar tills huset är vårat och i alla fall jag längtar hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på mäklarbilderna från huset och försökt klura ut hur det kommer att se ut utan deras möbler, med andra tapeter, med våra saker och så vidare. Men det är ju minst ett par gånger om dagen.
Det känns ungefär som när man väntar barn och undrar allt om barnet månad ut och månad in men inte kan göra något för att skynda på dagen då man äntligen får träffas. Eller när man som barn väntade på att efter alla timmar och all mat få höra orden "nähä, om vi skulle ta och öppna julklapparna då kanske".
33 dagar är ingen lång tid. Det som hände för 33 dagar sedan känns inte särskilt avlägset - då var det mitt i semestern och vi hade precis skaffat hundkoja. Men framåt känns det alltid längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar